Annons
Annons

Att sova mycket efter utbrändhet


 

De senaste veckorna har jag funderat en del över hur mycket jag sover – för det är mycket. Att sova mycket efter utbrändhet är  ingen ovanlighet, men hur mycket är nog? I runda slängar får jag till 8-10 timmar per natt, och fram till för ungefär ett år sedan hade jag dessutom dagliga powernaps på en timme. Minst.

Annons

Jag har vridit och vänt på den klassiska frågan de flesta utbrända någon gång ställt sig:

”Är det för att jag behöver det, eller har jag bara blivit lat?”

Till en början var det en icke-fråga för mig. Att jag fysiskt inte kunde hålla mig vaken var svar nog – min kropp ville per automatik gå in i sömnläge, gå i ide och skydda hjärnan mot intryck. Men efter att åren nu gått (nästan på dagen tre till antalet) är det inte längre svart eller vitt. Man ifrågasätter sig själv.

”Borde jag inte vara frisk nu?”

”Måste jag bara rycka upp mig?”

”Tänk så ÄR jag bara latare än alla andra?”

Eftersom jag haft (eller ja, tagit) den enorma friheten att sova mycket tror jag, på riktigt, att min återhämtning från utbrändheten gått snabbare. Det tillsammans med många andra anledningar, såklart, men ändå. Sömnen är en stor del.

Jag tror stenhårt på att ge sig själv de bästa förutsättningarna, och på cirka daglig basis ger jag det som råd till folk. Utmattade eller inte, tävlingsatleter eller inte, föräldrar eller inte.

Livspusslare är vi allihopa.

Ge dig själv de bästa förutsättningarna.

isabel-boltenstern-sova-mycket-efter-utbrändhet

Att sova mycket efter utbrändhet – lathet eller nödvändighet?

Mer om det en annan gång, nu åter till sömnen: de senaste veckorna har vi lagt oss vid tio-snåret och satt klockan på 08.30. De första två-tre veckorna somnade jag på en minut och vaknade (fortfarande ganska trött) när alarmet ringde. I bakhuvudet hörde jag diverse gissningsexperter säga ”man blir bara tröttare av att sova för mycket” – men vet vi om det stämmer? Och om det stämmer på en frisk människa, stämmer det på en stressjuk sådan?

Nåväl. De senaste fem dagarna har det dock ändrats: jag somnar fortfarande som en stock direkt när huvudet touchar kudden MEN nu vaknar jag av mig själv, utvilad, vid 07.00. Såg ni vad jag skrev? AV MIG SJÄLV! UTVILAD! SJU PÅ MORGONEN!

Även om detta kanske bara är en tillfällighet, kanske bara just denna vecka, så är det ändå ett framsteg för mig. Ett litet minikvitto på att jag nog inte alls är lat, att det inte handlar om annat än att min kropp och skalle fortfarande lider av sviterna efter en utmattning. Jag kanske sovit som jag gjort för att jag faktiskt behövt det, och kanske är behovet inte lika stort längre.

TIDIGARE INLÄGG OM UTBRÄNDHET:

• Vardagen som utmattad

10 saker jag lärt från min utbrändhet

Jag är upplevelsebakfull

(0)
(0)
10 kommentarer | Translate
 

Annons


Laddar